Han jobbade som ”grovis” på sin pappas byggföretag redan i grundskolan och att han skulle ta över familjeföretaget som 29-åring var inte alls självklart. Men så blev det och nu, 32 år senare, är Hans Wallenstam ohotad som den längst sittande vd:n i fastighetsbranschen och har genom åren blivit lite av en krisnestor. Men för döttrarna är han bara farsan. Som inte vill prata jobb på semestern.

Vi sätter oss i soffan på Hans Wallenstams kontor på Kungsportsavenyen 2, efter att ha beundrat Karlatornet som med sina snart 246 meter glänser i solen på andra sidan älven. Och efter att ha konstaterat att vi båda helst håller oss på jorden. Just jordnära tycker jag är ett ord man kan beskriva Wallenstams rekord-vd med. Men det kommer vi till...

Vd vid 29 år

1961 föddes Hans Wallenstam in i en familj med tre äldre systrar och en pappa som hette Lennart Wallenstam. En pappa som var svensk byggmästare och grundare till Wallenstams Byggnads AB. Redan i grundskolan jobbade Hans som grovis på pappas byggen men att kliva in i bolaget i vuxen ålder var inte alls en självklarhet, påstår han.

- Jag började läsa till civilekonom på Handels och jobbade samtidigt som förvaltare, men hade bestämt mig för att aldrig börja hos farsan. När jag gick ut Handels fick jag jobb på IBM och skulle börja där.

Men Lennart Wallenstam, som då var nästan 70 år, frågade om sonen inte kunde tänka sig att ge det en chans ändå.

- Jag förstod ju att han skulle tycka det var roligt, men jag ville vara tydlig med att om jag skulle göra det måste jag ha min egen avdelning. Som han inte fick lägga sig i. Wallenstam var ju inte så stort då så han hade nästan alla roller själv. Men han accepterade att släppa bank och finans och jag klev in som finanschef. Och visst hade han synpunkter men han la sig faktiskt aldrig i. Det kan ju inte ha varit så lätt så han ska ha all heder.

Efter tre år fick Hans Wallenstam rollen som vd för Region Göteborg och två år senare satte han sig i vd-stolen för hela bolaget. 29 år gammal.

- Och inför en inte helt enig styrelse, konstaterar han. Men vår ordförande Gunnar L Johansson, då vd för Volvo, var däremot väldigt stöttande. Att han ville satsa på en 29-årig yngling var ju rätt djärvt, men han kände väl att det var dags och att jag faktiskt skulle kunna klara det.

Har navigerat rätt

Och 32 år senare kan man väl lugnt konstatera just det. Att han klarade det...

- Även om det inte var självklart att jag skulle ta över så är jag ju född in i det här. På ett sätt har det varit praktik varje dag, så visst var jag förberedd.

Vad skulle du säga till den där 29-åringen som tog över efter sin pappa? Med allt framför sig...

- Lita inte för mycket på auktoriteter. Riksbanken, politiker eller vad det nu än är - bilda din egen uppfattning. Den första smällen efter att jag tog över som vd kom i november 1992. Då släppte man kronan fast den ena potentaten efter den andra bedyrat att man skulle försvara kronan, men... Så vad exempelvis Riksbanken säger nu är luft.

Även om man alltid tar besluten själv är det viktigt att omge sig med bra och duktiga människor, inte minst medarbetare.

Wallenstam blev ju en framgångssaga, med dig vid rodret. Varför blev det så?

- Det ska väl egentligen andra svara på, men min huvuduppgift är, förutom att leda bolaget, att göra bedömningar. Vad finns det för skär i skärgården och hur ska vi navigera? Där har man väl haft lite flyt genom åren och hamnat på rätt kurs. För mig har det också handlat om att lära känna rätt människor och ta råd. Även om man alltid tar besluten själv är det viktigt att omge sig med bra och duktiga människor, inte minst medarbetare.

Ärvde du ett nätverk också?

- Nej, det var faktiskt nästan tvärtom eftersom pappa var så pass till åren när jag tog över. Ett stort gäng var i 50-årsåldern när jag tillträdde och där ingick inte jag. Och tur var väl det för alla de smällde av under 90-talskrisen. Efter det var jag länge helt själv från fastighetsbranschen när det anordnades event och annat. Till skillnad från nu.

En smäll måste komma

I början antydde jag att Hans Wallenstam blivit lite av en krisnestor och det är faktiskt hans eget epitet på sig själv. Inte så konstigt med tanke på allt han upplevt – både toppar och dalar på marknaden.

Finns det några särskilda milstolpar att berätta om?

- Det har ju verkligen hänt en hel del under de här åren. På 90-talet var vår första utmaning att bli stabila, vilket vi blev -96. Men då var branschen ordentligt smutskastad. Innan millenniumskiftet var inte fastigheter något spännande och inget att investera i. Därefter kom IT-boomen. Det segmentet gick fantastiskt på börsen, men när allt sedan kraschade blev fastigheter istället lite mer intressant. Det var då vi började bygga igen efter 10 års uppehåll, sakta men säkert började hjulen rulla igen.

Och nu har vi haft 20 års uppgång, konstaterar Hans Wallenstam vidare. Så en smäll måste komma.

- Under 20 år har det bara handlat om hur mycket det går upp, inte om. Men någon gång kommer det givetvis en baksmälla. Så det som händer nu är inte speciellt oväntat. Men nu är det fortfarande som en pyspunka, det går sakta, sakta... Vad det ska bli av det är svårt att säga.

Är du orolig?

- Nej, inte för egen del men det kan ju resultera i stora samhällsproblem. Det är jag orolig för. Vi har ju byggt ganska mycket men har ändå rekordmånga i vår egen bostadskö. Vad händer med dem om vi måste sluta bygga? Hur kommer samhället utvecklas om det blir ännu större brist på bostäder?

Även om man alltid tar besluten själv är det viktigt att omge sig med bra och duktiga människor, inte minst medarbetare.

Men i kölvattnet av det som pågår just nu kommer det också att dyka upp möjligheter, menar han.

- Jag vill verkligen inte önska någon olycka men tyvärr innebär det här läget ”den enes död den andres bröd”. Det gäller att inte vara för het på gröten utan känna in när det är rätt läge och samtidigt vara rädd om sin kassa. En bra affär kan vara allt möjligt, just nu är dock den bästa att köpa vår egen aktie. Passivt men ändå bäst just nu. Annars kan det handla om affärer i form av fastigheter som annars aldrig blir till salu, kanske intill hus vi redan äger.

Affärer i all ära, affärer som fortfarande är lika kul att göra, men det är ändå människorna som är viktigast, menar Hans Wallenstam.

- När jag började som vd var det en klok, äldre man som sa till mig; ”Tänk på att siffror och sådant kommer du inte att komma ihåg, men de du har träffat, de kommer du att komma ihåg. Så värna om relationerna”. Och det har jag gjort!

Stolthet och frustration

Även relationen till Göteborg har stått sig genom åren. Och stoltheten över vad Wallenstam har åstadkommit i staden är påtaglig. Men det märks även en smula frustration.

- Om man ska hårdra det äger vi hälften bostäder, hälften kommersiellt och av bostäderna ligger hälften i Göteborg och hälften i Stockholm. Och de kommersiella ytorna i Göteborg ligger inne i city. Så det är viktigt för oss att Göteborg går bra och det gör det ju. Göteborg har många fördelar, staden klarar sig säkert väl framöver, men problemet kommer att bli bostäder. Det är politiken som är utmaningen här, att aldrig någon har egen majoritet. Det hämmar.

Vad är viktigast för Göteborg?

- Att man markant ökar bostadsproduktionen i innerstaden, här finns mycket kontor och butiker. Vi får inte bli ett LA där folk bara bor i ytterområdena. Staden måste bestämma sig, att ”det här är vår ambition”, och så måste det sippra ner i hela systemet. För platsen att bygga på finns. Det kan vara frustrerande att verka här ibland, men Göteborg kommer alltid vara vår hemmaplan.

Jag känner mig jättestolt när jag går i stan och ser vad vi har skapat.

 

Och det finns gott om roliga projekt att prata om. Och vara stolt över.

- Alla projekt är roliga på sitt sätt! Just nu bygger vi till exempel på en fastighet i Stampen, för Convendum. Det är lite typiskt Wallenstam. Vi ska inte bara äga hus för att det är en finansiell placering, då har man ingen affärsidé. Jag tycker att vi som organisation ska tillföra något på platsen där vi äger hus. Områdesutveckling är kul, att skapa en bättre miljö eller en bättre fastighet. Som vi exempelvis har gjort på Magasinsgatan och Teatergatan. Jag känner mig jättestolt när jag går i stan och ser vad vi har skapat.

Har det aldrig varit aktuellt att satsa kommersiellt i Stockholm?

- Fördelen vi har i Göteborg är att vi äger mycket koncentrerat kring en plats och att vi nästan vet mer om våra kunders lokalbehov än de själva. Det krävs en viss volym för att kunna utveckla, att bara köpa ett hus blir inte bra. Men dyker det upp ett fint kommersiellt paket med lite volym kan jag absolut tänka mig att köpa i Stockholm.

"Jag har gjort ett livsval"

Har man suttit som vd i 32 år tycker man förhoppningsvis att det är kul att gå till jobbet men behöver du koppla bort ibland?

- Nej, jag behöver faktiskt inte det. Frågar du min familj jobbar jag ju jämt, men det är ju inte så att jag jämt är på kontoret. Vi åker till exempel på våra familjeresor och då undviker jag att prata jobb. Det är nästan så att mina äldsta döttrar är irriterade över jag aldrig velat det. Men jag är alltid disponibel och alltid med i allt som händer. Så det är jobb 24/7, men inte här på kontoret. Och det känns inte alls betungande, detta är ju mitt liv. Jag älskar det jag gör och behöver aldrig koppla av eller koppla bort det. Jag har gjort ett livsval och tycker att jag hittat en bra balans.

Dessutom handlar det om att omge sig med rätt medarbetare, menar Hans Wallenstam, som har turen att ha en ledningsgrupp där i stort sett alla varit i bolaget i 20-25 år.

- Det känns otroligt tryggt! Jag tror att många har stannat så länge för att de har kunnat klättra och utvecklas inom bolaget. Jag tror också att de trivs i miljön, som ju faktiskt är speciell. Å ena sidan är vi ett familjeföretag men å andra sidan är vi ett börsbolag. Det är en dubbel kultur som vissa trivs i och andra inte. En utmanande miljö full av omtanke, men också krav på att vi ska göra affärer.

Var ligger du på den skalan?

- Jag skulle säga i mitten. Jag värnar gärna om mina medarbetare men jag kräver nog rätt mycket också. Även om pappa tyckte jag var en vek gubbe. Han var hedersordförande i styrelsen efter att jag tillträtt och med på alla möten fram till sin död 2006. Och han tyckte att jag skulle peka mer med hela handen. Men han var ju också av en annan generation. För mig är det viktigt att alla får komma till tals även om det är jag som till slut måste fatta ett beslut.

Jag är nog mig själv mycket, och vill vara det, så att de tycker att det ”bara är farsan” som kommer tycker jag om.

För att ta oss tillbaka till början av intervjun, nu är du ju själv en sorts auktoritet. Hur känns det?

- Nej, vi är alla vanliga. Eller hur? Det blir lite konstigt när jag ser att mina döttrar, som också jobbar här, står med nyanställda som blir lite strama och uppsträckta när jag kommer. Jag är nog mig själv mycket, och vill vara det, så att de tycker att det ”bara är farsan” som kommer tycker jag om.

Fortsätter ett tag till

Döttrarna ja, som alltså också jobbar i bolaget. I alla fall 2,5 st av fyra, som Hans Wallenstam själv uttrycker det.

- Det är såklart jätteroligt att de vill jobba här, men för mig är det viktigt att de får bestämma helt själva hur och vad de vill göra. Jag vill att de ska ha sina egna liv. Men visst är jag glad över att de är engagerade för oavsett kommer de ha ett ägande och ett ansvar i bolaget.

Hur ser du på framtiden, hur länge vill du fortsätta?

- Mina döttrar tycker inte att jag kan lägga av innan min pappa gjorde det och han var ju 72. Så de vill att jag fortsätter ett tag till. Och så länge jag får vara frisk och tycker det är kul vill jag hålla på. Jag kommer aldrig att bli den som flyttar till Spanien och spelar golf. Kanske en långhelg, men sedan vill jag tillbaka till Göteborg.

Känner du dig nöjd när du tittar tillbaka?

- Nöjd är man väl aldrig riktigt! Men visst, när jag tog över som vd stod aktien i 220 kr och marknadsvärdet på bolaget var 2,2 miljarder. Det går i och för sig inte att jämföra för vi har splittat aktien massa gånger, men vi försöker oss på ett räkneexempel. Efter ett år med mig som vd var börskursen 7 kr och marknadsvärdet 200 miljoner. Då kommer jag ihåg att jag tänkte; ”Undrar om jag under min tid får uppleva att aktien står i 220 kr och att bolaget är värt 2,2 miljarder igen.” Det trodde jag inte! Om man räknar om nu så tror jag att kursen är 35-40 kr, då var den 40 öre på 220 kr. Så det får man vara nöjd med, att det har utvecklats åt rätt håll. Men som sagt nöjd blir jag aldrig. Tycker man att det är kul med projekt så tittar man fortfarande på projekt som kanske står klara om tio år.

Jag kommer aldrig att bli den som flyttar till Spanien och spelar golf. Kanske en långhelg, men sedan vill jag tillbaka till Göteborg.

Men jag tänker på din resa, kan du vara nöjd över den?

- Absolut, då är jag supernöjd och tacksam! Jag, och hela min generation, har fått uppleva så fantastiskt mycket. Allt från det galna 80-talet, till ett 90-tal som blev precis det motsatta, och när vi därefter fick dra igång byggrörelsen igen. Jag har fått göra så många roliga saker och träffat fantastiskt många trevliga människor. Den roligaste tiden var nog ändå 90-talet för då var det så mycket upp till en själv, med nya beslut varje dag. Jag tycker att det är roligare att vara aktiv i en tid som nu jämfört med när allting går på räls, även om man lider med de som det inte gick, eller går, bra för. Men jag tycker att det är mycket roligare när det händer lite och just nu händer det mycket från dag till dag. Nu måste man hoppa från tuva till tuva för att kunna navigera och nu när vi är fler i bolaget blir det såklart en större utmaning. Nu är vi 250 st, när jag började 1991 var vi 10 st.

Vad tror du att din pappa hade sagt om han sett dig nu?

- Han hade varit glad. Men vi var ganska olika, han stimulerades inte av värdena utan hans drivkraft var att bygga. Så han var nog som gladast i början på 2000-talet när vi satsade på byggnation igen. Jag går till hans grav ibland och önskar att han var med och såg allt som har hänt.