Det har varit mycket snack om byggregler denna sommar. Boverket presenterade en mängd förslag inom ramen för projektet ”Möjligheternas byggregler”, med ambitionen att regler ska renodlas, bli tydligare och enklare. Kritiken har med rätta varit massiv. Syftet må vara att skapa fler och billigare bostäder men vi kommer att få bostäder med tvivelaktiga boendekvaliteter, vilket i förlängningen kommer leda till lägre livskvalitet för många människor.

Boverket föreslår bland mycket annat att trappor skall utformas ”säkert” utan att ange vad detta innebär, och bostäder skall byggas med ”tillräcklig takhöjd”. Vem som sedan ska avgöra vad som är tillräckligt i varje enskilt fall är fortfarande oklart, min gissning är att vi kommer få se många olika tolkningar av så luddiga krav. Och det kommer med säkerhet tolkas olika i olika kommuner.

Tänk om andra myndigheter agerade på liknande sätt, om Skatteverket hade haft som instruktion att ta ut ”tillräckligt mycket skatt”. Jag tror inte det hade gjort processen tydlig och enkel, definitivt inte rättvis eller rättssäker. Det skulle säkerligen medföra stor risk för långa och kostsamma rättsprocesser.

Kanske borde man i stället förändra andra regelverk som styr vårt byggande? Regelförändringar som på riktigt skulle kunna skapa fler bostäder, mer blandstad och främja en innovativ stadsutveckling med siktet inställt på att göra våra städer mer levande och mer attraktiva. Jag tänker så här:

Vi brottas med en bostadsmarknad som tagit tvärstopp. Anledningarna är ju välbekanta vid det här laget; kraftigt ökade byggkostnader, inflation, höjda räntor som slår både mot byggnationen och mot boendekostnaderna för köpare och hyresgäster. Sammantaget innebär detta att produktionen av nya bostäder sannolikt kommer att stå helt still under överskådlig tid. Bostadspolitiken har förlitat sig på marknadskrafterna för att möta den stora efterfrågan på bostäder som finns framför allt i våra storstäder. När marknaden tvärbromsar finns ingen annan som träder in. Dessutom är behovet av bostäder sannolikt störst i grupper som inte har en speciellt hög betalningsförmåga, t ex studenter och nyanlända.

Nyproducerade hyresrätter är ett sätt att möta ett stort behov av bostäder, men frågan är då vem som har råd att betala de höga hyrorna som blir resultatet av denna nybyggnation. Troligen måste det tillkomma någon form av subvention, något som kräver en helt annan bostadspolitik än den som nu gäller och som skulle kosta samhället stora pengar. Vill vi det?

Att bygga nytt för att åstadkomma billiga hyresbostäder är alltså inte helt enkelt. Samtidigt som behovet av billiga bostäder är stort har vi områden med äldre kontorsfastigheter som är relativt svåra att hyra ut. Problemet med att omvandla dessa till bostäder består många gånger i att detaljplanen endast tillåter kontorsverksamhet. Att ändra en detaljplan är en omständlig process som tar lång tid, tre till fem, kanske ibland tio år. Men genom att ge en ”allmän amnesti” för alla detaljplaner så att det skulle gå att pröva bostäder direkt i bygglov oavsett om detaljplanen säger kontorsverksamhet, industri eller något annat, skulle helt nya möjligheter skapas. Villkoret är att man, såklart, uppfyller Boverkets byggregler.

Denna amnesti skulle kunna ge många nya bostäder till en rimlig kostnad och dessutom möjliggöra ett klimatsmart återbruk av äldre fastigheter. Äldre tiders industribyggnader skulle på detta sätt kunna omvandlas till attraktiva bostäder, tänk loft-lägenheter à la New York. Det finns även en mängd kontorsbyggnader från andra halvan av 1900-talet som lämpar sig väl för ombyggnad till bostäder, men som är tekniskt svåra att uppgradera till moderna attraktiva kontor.

Läget är också en faktor. Där ett kontor upplevs ligga perifert kan en bostad vara helt rätt placerad. Framför allt skulle detta kunna blåsa liv i monofunktionella stadsdelar med potential att omvandlas till levande blandstad i stället för de något sömniga kontorsenklaver som finns där idag.

Det skulle alltså vara fritt fram att bygga oavsett vad detaljplanen säger, detta skulle då i stället prövas direkt i en bygglovsansökan. På så sätt skulle tiden för genomförande kortas avsevärt, vårt befintliga fastighetsbestånd utnyttjas betydligt bättre och klimatavtrycket reduceras. Vi skulle kunna få i gång byggande av bra bostäder som uppfyller alla krav och regler, och detta betydligt billigare än dagens nyproduktion. Dessutom skulle en amnesti på detta sätt främja blandstaden, ett beprövat sätt att skapa attraktiva stadsmiljöer. Denna förändring skulle bli ett välkommet tillskott i att återanvända betydligt fler byggnader och på det sättet vara en del av övergången till ett hållbart samhällsbyggande, samtidigt som vi säkerställer bostäder med rimlig takhöjd