Fredrik Bergström.

Svenska stadskärnor har problem

Svenska stadskärnor har problem! Nästan oavsett vilken svensk stadskärna man besöker slåss man av tomma lokaler och en känsla av att stadskärnan har tappat trycket.

Det finns många förklaringar. Konkurrens från e-handeln, från köpcentrum, pandemin, höga energikostnader, hyror som inte är anpassade till marknadsläget med mera. Staden har blivit tråkig, men kan stadskärnan göra comeback?

MEN! Det som är paradoxen är att när jag var VD för HUI för 20 år sedan omsatte den totala detaljhandeln ca 450 miljarder kronor. Idag omsätter den 850 miljarder kronor. Detta beror på att fler bor i Sverige, men framför allt pga att inkomsterna nästan har fördubblats de senaste 20 åren. Köpkraften är nästan dubbelt så stor idag och ändå upplever vi att stadskärnorna har tappat i attraktivitet och utbudet är svagt! Problemet är således inte bristen på efterfrågan utan problemet måsta vara att stadens innehåll inte är tillräckligt attraktivt. Staden har blivit tråkig.

Frågan är hur man ska återskapa staden och stadskärnornas attraktivitet? Jag tror att en väg framåt är att få in mer människor, mer aktiviteter, fler aktörer i staden och inte minst behöver stadens aktörer förnya sig. Ett paradigmskifte behövs där ett nytt ”utvecklingsblock” växer fram. Med utvecklingsblock avses att flera kompletterande faktorer måste utvecklas parallellt för att helheten ska bli konkurrenskraftig i relation till andra platser. Kan stadskärnan göra comeback?

Frågan är om stadskärnan kan göra comeback? Tror man på min analys måste fokus förskjutas från enstaka insatser. Det som är viktigt är att se helheten och stärka ”stadens utvecklingsblock”. Det räcker inte heller med att göra som man har gjort tidigare och lite bättre, det krävs större grepp.

Vad behöver då göras? För att strukturera tanken något kan staden/stadskärnan delas in i några olika dimensioner som bör aktiveras och utvecklas var för sig och tillsammans. Tabellen illustrerar dels att stadskärnan har olika logik dagtid och kvällstid, dels att det finns olika ”platser” i en stad. Genomgående har jag även adderat en ”X-faktor” som avser det vi idag inte riktigt vet vad det kan vara, men har potentialen att addera något nytt som stärker stadens attraktivitet på ett signifikant sätt.

”1a våningen” har problem och här behövs ett lyft. I både stadskärnor och köpcentrum består butiksutbudet till stor del av kedjor. Kedjor som inte har lyckats förnya sig de senaste 10 åren. Här behövs förbättring. Restaurangerna har haft en högre innovationsgrad och staden kan säkert addera fler restauranger och caféer, men då behövs tillskott av köpkraft i närområdet. Parallellt med denna utveckling har staden tappat sin särart. Små och trevliga butiker med kunniga och engagerade handlare möter en allt tuffare tillvaro där, ofta de större, fastighetsägarna har gjort det för lätt för sig genom att trycka upp hyrorna och helst hyrt ut till kedjor. Helt rationellt på kort sikt, men på lång sikt förödande för stadens innehåll och attraktivitet. Här finns anledning för fastighetsägarna att börja fundera på vad som maximerar vinsten på lite längre sikt.

”2a våningen” är typiskt bra läge för kontor och ju fler arbetsplatser som kan adderas desto bättre för t ex restaurangerna och handeln. Här är trenden med flexibla kontorslösningar i staden intressant. Co-working kontor har potentialen att bli mycket arbetsintensiva arbetsplatser, vilket i sin tur bidrar till stadens vitalitet. En kompletterande trend är att allt fler företag föredrar att etablera sig i centrala lägen.

”3e våningen” får representera de som bor i staden. Det finns fortfarande stor potential att öka antalet boende i mer centrala delar. För några år sedan var jag inblandad i en studie som undersökta antalet boende inom 500 meter från torget i ett 70-tal svenska städer. En slutsats var att det var mycket stora skillnader, d v s många stadskärnor har förtätningspotential när det gäller bostäder.

”Mellanrummen” är viktiga i staden. Här finns sedan länge ett aktivt arbete i många stadskärnor som behöver fortsätta både dagtid och kvällstid. Stadens attraktivitet handlar mycket om att det händer saker på gator och torg och att det också känns tryggt. Regler som försvårar event, uteserveringar mm behöver minimeras.

I stadskärnan ”Ytterkanter” finns potential. Öka antalet bostäder är en väg framåt, men intressant är också att bejaka fler och nya verksamheter. Kristianstad är ett intressant exempel där dels en skola tar över delar av den stora (misslyckade) gallerian plus att högskolan planerar att flytta in i nya lokaler närmare stadskärnan.

”Helheten” är viktig. Stadens attraktivitet är inte en funktion av enstaka butiker, platser eller verksamheter utan det är helheten som är avgörande. Fastighetsägarna kommer att vara viktiga för att förnya staden (de äger ju fastigheterna) och kommunerna behöver inse att det behövs nytänk och betydligt mer frihetsgrader att utveckla våra städer. Stadsplanerare behöver värna stadens grundläggande struktur, men bortsett från det bör man underlätta för alla former av etableringar och initiativ.

”X-faktorn” återfinns på flera ställen i tabellen. Vad detta är vet jag inte, men det som är viktigt är att skapa förutsättningar för det nya och innovativa att komma fram. Städer har funnits i 1000-tals år och visat prov på att ständigt förnya sig. Just nu har många städer problem, men jag är övertygad om att de kommer att vara framgångsrika på lång sikt. Dock krävs det nytänk hos stadens alla aktörer och goda förutsättningar att prova nya grepp!

Av Fredrik Bergström, Ekonomie doktor i nationalekonomi.