Stikkan spekulerar: De fyra politiska alternativen
Stig-Björn Ljunggren. Bild: Talarforum

Stikkan spekulerar: De fyra politiska alternativen

Krönika

28 november 2023

Som politiskt orakel brukar jag diplomatiskt besvara frågan om hur Sveriges politiska framtid ser ut genom att ge tre scenarier som torde täcka de flesta framtidsutfall. Fast egentligen är det fyra alternativ.

1. Det första är givetvis, precis som med dollarkursen, att det blir ungefär som nu fast lite annorlunda. Alltså att vi får en fortsatt högerregering som gradvis smälter samman till ett konservativt block med halvhygglig majoritet i riksdagen.

De kommer gradvis att bemästra dagsproblematiken med kriminalitet, säkerhetspolitik och integration. Det kommer inte att bli bra, men däremot bättre. Eller åtminstone inge känslan av att vi ändå är på rätt väg. Det som kommer att bidra till den utvecklingen är också det oroliga omvärldsläget som av allt att döma inte kommer bli bättre. Vi lever i en tid av halvkrig som stundtals blossar upp till riktiga militära konflikter. Sådant brukar ge stöd åt den sittande regeringen och tvinga oppositionen att iaktta borgfred. Dessutom kan vi misstänka att oppositionen, som just nu har jättefina opinionssiffror, blir feta katter och därför lätt låter sig besegras i nästa val.

Om ekonomin dessutom förbättras lite kan valrörelsen 2026 bjuda väljarna på lite godis. Fast det kommer inte att räcka, utan kräver också att regeringen ser till att ta ledningen i omvandlingen till ett hållbart näringsliv. Byggandet måste komma igång igen och kriskänslan måste bytas till en mer optimistisk framtidstro. Detta är som bortblåst nu. Glöm inte att Ulf Kristersson skissar på ett samhällsprojekt, ”Folkhemmet 2.0”, där moderaterna tänker sig att med socialpolitiska reformer, av samma dignitet som för 100 år sedan, komma tillrätta med de sociala klyftor som framförallt har etniska förtecken. Alltså ett integrationsprojekt som bryter sönder utanförskapet och erbjuder en bättre framtid, men samtidigt inte väjer för att våga gå in i människors vardagsliv på ett sätt som vi mer förknippar med klåfingriga socialister än frihetsälskande liberaler.

Den nyliberala epoken är därmed avslutad.

Allt detta kräver också att Sverigedemokraterna håller sig nyktra och sansade så att de gradvis kan få följa med Kristersson och säga hej till kungen efter nästa val.

2. Det andra scenariot ligger mer i linje med opinionssiffrorna just nu. Vi får en socialdemokratisk regering som samverkar med tre andra partier, kanske rent av fyra om Liberalerna hoppar av regeringssamarbetet ett år innan valet 2026 i syfte att rädda sig kvar i svensk politik. Detta kräver också att Centerpartiet överlever valet, vilket de kan göra antingen med lite bondtur eller genom att byta partiledare när det är sju månader kvar. Då kommer den socialdemokratiska kyrkan att ställas tillbaka mitt i byn.

Den stora skillnaden blir i så fall att folkbildningen får mer pengar igen, byggbranschen får satsningar för att komma igång med byggandet och visionen om en nyindustrialisering för en omställning i grön riktning blir ett genomgående tema. Men när det gäller annat, som politiken mot brottsligheten, åtstramningar för att driva på integrationen, en djungel av övervakningskameror och Nato-anpassning och annat, som vi förknippar med nuvarande regering, kommer att vara ungefär som förr. Med lite vind i seglen kan ett sådant politiskt alternativ skapa ett mittblock i svensk politik.

3. Det tredje scenariot är att vi inte får någon tydlig regeringsbildare, utan istället ett ytterst oklart läge. Med fortsatt ekonomisk kris, krig och terrorism, ett EU som försvagas och fortsatt gängvåld kommer det antingen att borra oss ner i en allt mer dyster tillvaro eller leda fram till att vi får en politisk samling.

Och ett sönderfall kan mycket väl inträffa i vårt land. Ser vi tillbaka på den brytningstid som gällde för 100 år sedan så kan det återupprepas. Vilket just nu innebär en ännu starkare längtan efter ”en vuxen i rummet”. Med eller utan mustasch.

Men om det politiska fältet ser ut ungefär som nu, med tre stora partier samt en vildvuxen skog av diverse småpartier som mer tänker på sin egen överlevnad än Sveriges framtid, så inbjuder det till en blocköverskridande överenskommelse.

Med tre stora partier gäller logiken att två slår den tredje. På riksdagsnivå har kombinationen M + SD slagit S. I ett femtiotal kommuner ute i landet har det blivit M + S som slår SD. Vi ska inte hålla för uteslutet att det i ett allvarligt läge kan bli en kombo av socialdemokrater och moderater som tar över styret. I synnerhet om SD inte visar sig mogna att ta regeringsansvar.

4. Det fjärde alternativet då? Ja, det är att vi får en helt annan utveckling än vad vi idag kan föreställa oss. Vi lever i en tid där verkligheten överträffar fantasin och vi alla gör klokt i att inte lyssna för mycket på orakler som tror att de kan förstå det linjära sammanbrott som vi just nu konfronteras med.

Faktaruta

Om Stig-Björn Ljunggren

Stig-Björn Ljunggren, född 1957, är en svensk statsvetare och politisk chefredaktör på den socialdemokratiska tidningen Sydöstran, Blekinge. Han kommer en gång i månaden skriva en krönika på World in Property.

Krönikan är hämtad från World in Property magasin #2 2023.

World in Property

World in Property
redaktionen@worldinproperty.se