Krönika: Inflationen som en möjlighet Fredrik Bergström, Affärsområdeschef WSP Analys och Strategi. Bild: WSP

Krönika: Inflationen som en möjlighet

Krönika

5 december 2022

Fredrik Bergsträm, Affärsområdeschef WSP Analys och Strategi, reder ut begreppen kring inflation och vilka möjligheter som faktiskt finns.

Inflation innebär att värdet på varor och tjänster urholkas. Det som tidigare kostade 100 kronor kostar plötsligt 110 kronor om man har 10 procents inflation. Håller inflationen i sig så urholkas värdet snabbt. Om inflationen skulle vara 10 procent per år i fem år kommer ovan vara att kosta 161 kronor, men det är fortfarande samma vara. Inflation handlar om en allmän prisuppgång och måste särskiljas från prisförändringar som beror på att efterfråga på en enskild vara ökar snabbare än utbudet. Alternativt att priset på en vara ökar pga att utbudet plötsligt minskar.

Vad vi upplever för tillfället är en kombination av att priset på t. ex. energi och även på livsmedel har ökat kraftigt pga av minskat utbud (strypta gasleveranser till EU och minskat utbud av jordbruksprodukter). Detta behöver inte nödvändigtvis leda till allmän inflation, men dessa negativa ”utbudschocker” har tillsammans med mycket expansiv penning och finanspolitik sedan finanskrisen bidragit till att vi har fått ett inflationstryck i ekonomin.

Expansiv penningpolitik (via extremt låga räntor under lång tid) och expansiv finanspolitik (för att t. ex. öka efterfrågan under pandemin) har inneburit både en kraftig efterfrågeökning på varor och tjänster samtidigt som utbudet har minskat. Mycket pengar jagar för få varor och tjänster!

Olika orsaker

Inflation kan således uppstå på olika sätt. Efterfrågeinflation är en orsak, dvs. att den totala efterfrågan är större än utbudet på varor och tjänster. Kostnadsinflation är en annan form. Stigande gaspriser är exempel på detta. Denna typ av inflation kan aktualiseras än mer om lönerna kommer att höjas för att kompensera för stigande inflation. Då måste företagen i sin tur höja priserna för att kompensera sig.

En tredje variant är importerad inflation. I och med att svenska kronan har fallit i värde så har importen blivit betydligt dyrare. Sverige är en liten öppen ekonomi och en stor del av våra varor och insatsvaror är importerade.

Den klassiska förklaringen till inflation är att penningmängden ökar snabbt vilket kommer att driva upp priserna. Anta t ex att alla vaknar upp en morgon och har dubbelt så mycket pengar på banken (penningmängden har fördubblats). Innebär detta då att alla har blivit dubbelt så rika? Nej! Denna skenbara förmögenhetsökning kommer att spilla över på priserna och inom kort kommer alla varor ha blivit dubbelt så dyra. De låga räntor vi har upplevt sedan finanskrisen har drivits fram av penningmängdsexpansion. Vad vi upplever för tillfället är således en kombination av ovan.

Vilka är då konsekvenserna av en stigande inflation? Det kan vara på sin plats att förtydliga att alla inte nödvändigtvis upplever samma inflation. Hur drabbad man är beror på hur man konsumerar. Bor man i ett stort oisolerat hus och äter mycket mat och tycker om att köra bensinbil då upplever man för tillfället rejäl inflation.

På ett makroplan är hög inflation också problematiskt. Det största problemet är att framtiden blir mer oförutsägbar och därmed finns en risk att de som vill investera blir försiktigare vilket innebär att potentiellt produktivitetshöjande investeringar uteblir. En annan risk är att mindre produktiva och mer inflationssäkrade investeringar blir mer attraktiva (historiskt har t. ex. guld och fastigheter varit populära). Ett annat problem är att företag som verkar på konkurrensutsatta marknader och som har svårt att kompensera sig för t. ex. stigande lönekostnader och stigande kostnader för insatsvaror drabbas av försämrad lönsamhet och ökad risk för konkurs.

Ett problem i våra tider är att vi går från mycket låga räntor till potentiellt mycket högre räntor i och med att Riksbankerna försöker minska inflationen genom att höja styrräntorna, men också pga andra som lånar ut kapital vill kompensera sig för inflationen. Varför låna ut till 2 procent om inflationen är 9 procent?

Ur ett historiskt perspektiv

Historiskt har inflation inte varit av godo för den långsiktiga utvecklingen. Under 70- och 80-talet kännetecknades svensk ekonomi av en expansiv och tillväxthämmande politik som bidrog både till hög inflation och svag ekonomisk tillväxt samtidigt som stora värden ackumulerades hos de som t. ex. investerade i fastigheter. För löntagarna var denna period mycket negativ och kännetecknades av utebliven reallöneökning.

I ett historiskt perspektiv var det vanligt med inflation fram till 1800-talet. Kungar och andra despoter tenderade att utnyttja möjligheten att trycka nya pengar/urholka värdet av pengarna för att finansiera diverse excesser. Under 1800-talet infann sig en insikt om vikten av att värna ett stabilt penningvärde. Detta tillsammans med många andra tillväxtvänliga reformer bidrog till att lyfta västvärlden från fattigdom, via industrialiseringen till de välfärdsländer de är idag.

Dock har det funnit perioder hög inflation och dessa har inte varit av godo (t. ex. hyperinflation efter första världskriget eller hyperinflation i t. ex. många syd- och latinamerikanska länder under de senaste decennierna).

Vad händer framöver?

Vad kommer då att hända framöver? Just nu upplever vi hög inflation och det finns en hel del som talar för att den kommer att hålla i sig. Riskerna är uppenbara. Räntorna kommer att fortsätta att vara höga ett tag till vilket påverkar både investeringsvilja och risk för utslagning av högbelånade privatpersoner och företag.

I nästa lönerörelser finns en risk att fackföreningarna kräver kompensation vilket i så fall bygger in högre inflationsförväntningar i hela systemet och inflationen riskerar att permanentas. Om det blir sämre tider finns även en risk att länder börjar se om sitt eget hus och börjar skydda egna företag och medborgare. Det kan ta sig uttryck i handelshinder och diverse subventioner. Detta är något vi redan kan ana. Pessimisten riskerar således att få rätt.

Det finns dock kloka vägar framåt. Finanspolitiken behöver vara återhållsam och ha fokus på åtgärder som bidrar till långsiktig ekonomisk tillväxt. Penningpolitiken behöver normaliseras. Vi har under många år haft en alldeles för expansiv penningpolitik med alltför låga räntor. Riksbanken behöver göra trovärdigt att det är slut med excesser och att fokus framöver är ”back to basic” och att mer långsiktigt rimliga räntenivåer är vad som kan förväntas (kanske 4–5 procent). Till detta behöver handelspolitiken dra sitt strå till stacken och aktivt arbeta för ökad internationell handel.

Konkurrenspolitiken är också viktig. Bästa sättet att både skapa tillväxt och låga priser är genom att maximera konkurrensen inom alla sektorer. Monopol oavsett om de är privata eller offentliga är av ondo. Vi som konsumenter har också en viktig roll i att välja bort icke-prisvärda alternativ. Vi behöver också anpassa oss till nya realiteter och t. ex. göra våra hus mer energieffektiva för att på så sätt hantera långsiktig högre energipriser. Sist men inte minst bör en potentiell kris inte slarvas bort. 90-talskrisen var djup och svår för många, men det var också en kris som bidrog till att Sverige lämnade ett katastrofalt 70- och 80-tal bakom sig och slog in på en bana av god och positiv utveckling. Fel hanterat finns en risk att vi gör om misstagen från 70-talskrisen, dvs. hög inflation, expansiv och feldesignad finanspolitik som trängde ut produktiva investeringar som sammantaget innebar svag ekonomisk utveckling.

Rätt hanterat kan dagens inflation (och andra utmaningar) skapa förutsättningar för kloka beslut. Låt oss hoppas att detta blir fallet.

Av: Fredrik Bergström, Affärsområdeschef WSP Analys och Strategi

Skribent

World In Property
redaktionen@worldinproperty.se